Jag har varit sjuk i ungefär 1,5 vecka nu. Min mage bestämde sig för att krångla rejält med mig, så rejält att jag bara har kunnat äta lite kokt potis och nyponsoppa under den här veckan. Igår kväll kändes det dock som om det hände någonting, jag slutade helt plötsligt att känna den där sjukdomskänslan som följde i magkrånglets spår och fick faktiskt sova lugnt en hel natt. Jag tar dock det säkra före det osäkra och börjar även denna morgon med min kokta potatis, men nu känns det i alla fall mer hoppfullt än vad det gjorde för ett par dagar sedan. Det var så illa att jag nästan blev rädd, att kunna äta och dricka är ju en förutsättning för att leva det går ju aldrig att komma ifrån. När det var som värst fantiserade jag vilt över varenda kronisk tarmsjukdom jag kunde komma på, nu känns det som sagt lite mer hoppfullt och jag har lugnat ned mig igen. 
Även om jag låter lite väl dramatisk så har jag fungerat någorlunda, åtminstone på halvfart. Detta innebar för Minis del att vi under lovet har flyttat hennes rum till det rum som vi använder som tv:rum och tvärt om. Mini har velat ha det rummet länge eftersom det är större och ligger i andra halvan av huset, hon trodde att hon skulle trivas bättre där. Minis rum är klart och blev verkligen så där som vi hade föreställt oss. TV:rummet känns mer tveksamt. Maken ska måla om det idag från lila till en mer brunbeige ton, men eftersom rummet är mindre och dessutom har en annan form så är det tveksamt om vi får till det så där perfekt som vi skulle önska att det blev. Våra möbler är lite väl stora för det där rummet, men det får helt enkelt duga. Vi ska ju faktiskt bara sitta där inne och titta på tv.
Nu ska jag i alla fall drista mig till en liten promenad. Jag tog en igår morse också och det känns skönt att komma igång i ”vanliga” banor igen.
Marie
